KS om Migrationsverket

KENNETH SANDBERG OM MIGVERKET
Migrationsverket och mångkulturen Under senare år har det framkommit flera fall av mutor och korruption vid Migrationsverket som lett till att arbets- och uppehållstillstånd helt lagvidrigt tilldelats utländska medborgare. Uppenbart är detta ett fenomen som till och med PK-media har misslyckats med att mörklägga. Migrationsverket – som rätteligen borde heta Invandringsverket – har utvecklats till en myndighet för att verkställa politikernas målsättning att byta ut svenska folket. Under GD Anders Danielsson närmar sig antalet anställda 10 000, personer som därmed skaffat sig en lukrativ försörjning och ett starkt behov av att den bedrivna massinvandringspolitiken upprätthålls. Myndighetens syfte framgår inte minst genom att man bl.a. anställt för att administrera registreringen av asylsökande..! Emellertid har denna utveckling av Migrationsverket – ursprungligen Statens invandrarverk – kunnat konstateras redan för flera år sedan. Successivt rekryterades under 90-talet personal som antingen själva var invandrare eller hade någon stark knytning till någon “nysvensk”. Samt personer som var uttalat “positiva” till invandring och “flyktingar”. Omvänt kom allt fler av den kategori personal och tjänstemän som uttryckte kritik mot inflödet och det provokativa utnyttjande samt den fräckhet och misskötsel som många asylsökande uppvisade att göras obekväma, frysas ut och exkluderas från karriärer och löneökningar. Ett av de flagranta och empiriska exemplen på sådant var uppsägningen 1997 av Kenneth Sandberg, som redovisas nedan. Avsked på grått papper… Vid Statens invandrarverk, sedermera Migrationsverket (MV), blev Kenneth Sandberg i augusti 1997 efter åtta års anställning uppsagd från sitt arbete som handläggare och byrådirektör i Malmö. Formellt uppgavs samarbetssvårigheter som skäl för avskedandet, men alla initierade - inklusive de fackliga företrädarna för JUSEK - insåg och hävdade att det var KS´s kritik av den förda invandringspolitiken som var den egentliga anledningen. Forskning och opinionsbildning Kenneth Sandbergs ståndpunkter var produkten av mer än 20 år av partipolitisk aktivitet. Parallellt med det ideella engagemanget i stödorganisationer för frihetsrörelser och jobbet på Invandrarverket genomgick KS doktorandutbildning och bedrev forskning på Sociologiska institutionen vid Lunds Universitet. Inriktningen var huvudsakligen fokuserad på demokrati- och solidaritetsfrågor. Dessa teoretiska studier i kombination med ovan beskrivna erfarenheter gav KS en gedigen grund för sitt engagemang i invandringspolitiska frågor. Ett resultat av det blev KS:s initiativ till bildandet av organisationen “Folkviljan och massinvandringen” (FoM). Ett par år efter det lokala initiativet till en samordning av opinionen mot den förda invandringspolitiken hade FoM utvecklat regionala avdelningar runt om i landet. En centralorganisation bildades vars styrelse bestod av representanter från Syd, Väst, Öst respektive Norr & Inland, med KS som ordförande. PK-etablissemangets drev Den 27 april 1997 inbjöd FoM massmedia till presskonferens på hotell Winn i Solna. Med undantag för representanter från EXPO och journalisten Eva Hernbäck från DN bojkottades arrangemanget av såväl TV, Radio och pressen. Istället startade det massmediala etablissemanget ett drev baserat på EH:s uppgifter om en sammankomst bestående av rasister med bakgrund i BSS (Bevara Sverige Svenskt). KS borde få sparken som SIV-handläggare, hävdades på de stora tidningsdrakarnas debattsidor. Sten Andersson som deltog i presskonferensen borde lämna riksdagen och Moderaterna, tyckte MUF. Kajsa Ekholm-Friedman borde skiljas från sin professur och sitt forskningsarbete, ansåg Röda Korsets ungdomar. Alla främlingsfientliga som har med människor att göra borde avskedas, framförde José Alberto Diaz - flykting undan förföljelse i Chile (!) - i Aftonbladet. I den efterföljande debatten i riksdagen om den förment invandrar- och flyktingfientliga personen i Malmö uttalade Pierre Schori att “det är rimligt att Invandrarverket tar ställning till i vilken grad en sådan person tillåts ha kontakt med de asylsökande!” Schori spädde vid ett senare tillfälle i riksdagen på med att “dom främlingsfientliga ska jagas och kriminaliseras!”. Generaldirektörens underchefer höll i yxskaftet Som ett led i drevet efter Solna-konferensen ställdes, inför TV-kameror och mikrofoner, den retoriska frågan till generaldirektör Lena Häll Eriksson om hon ansåg att det var lämplig att ha en anställd vid Invandrarverket som var flyktingfientlig, varvid KS åsyftades. En påtagligt pressad LHE:s svar blev att “samtliga i Invandrarverkets ledning inklusive jag själv tycker att det är olämpligt att personer med Kenneth Sandbergs uppfattningar arbetar hos oss”. Regiondirektör Anders Westerberg i Malmö delegerades att följa upp GD´s uttalande, varvid tillförordnade direktören Agneta Johansson fick uppdraget att yrka hos personalansvarsnämnden att “besluta säga upp Sandberg av personliga skäl på grund av samarbetssvårigheter”. Fackförbundet JUSEK sviker Personalansvarsnämndens beslut om uppsägning överlämnades av Anders Westerberg till Kenneth Sandberg 1997-08-29. JUSEK anför att uppsägningen saknar grund och anmäler 1997-11-13 ärendet till Arbetsdomstolen. Vid muntliga förhandlingar i AD 1998-02-13 kvarstår oenigheten mellan SIV och JUSEK, varför huvudförhandling utsätts till juni 1998. 1998-06-16 kallar JUSEKs ordförande Madeleine Leijonhufvud till ett extra sammanträde för förbundsstyrelsen, varvid beslutas att “JUSEK inte längre skall företräda Kenneth Sandberg i Arbetsdomstolen“. Detta sedan det blivit offentligt att KS kandiderar på riksdagslistan för Sverigedemokraterna: - Kenneth Sandberg företräder ett politiskt parti, vars program inte är förenligt med grundläggande demokratiska värderingar och kandiderar för partiet inför höstens riksdagsval. Styrelsen finner att det mot denna bakgrund strider mot förbundets grundläggande värderingar att - sedan det blivit känt för JUSEK att Kenneth Sandberg aktivt verkar för Sverigedemokraterna - fortsättningsvis driva tvisten i Arbetsdomstolen. Ett motsatt ställningstagande skulle allvarligt skada förbundets anseende. JUSEKs vägran att företräda sin medlem innebar att rätten till prövning i AD också fråntogs KS. Alternativen som återstod var att antingen acceptera avskedandet eller själva driva en civilrättslig process mot Invandrarverket i Tingsrätten. Det senare med risken att stå betalningsansvarig för rättegångskostnaderna, uppskattat till flera hundratusen kronor. Tingsrätten verkar för rättssäkerhet KS anlitade en jurist och lämnade in en stämning av Invandrarverket vid Lunds tingsrätt, där huvudförhandlingen utsattes till 1998-06-09. Rättegången blev en minnesrik föreställning av framförallt två skäl: Sakframställningen och vittnesmålen från arbetsgivarens mobiliserade trupper bjöd på en så patetisk uppvisning att såväl åhörare som domstolens presidium vid flera tillfällen hade all möda med att hålla sig allvarliga och inte brista ut i skratt. Så svarade t ex ett karaktärsvittne ingående i Mottagningsenheten på lagmannens fråga huruvida det var med sanningen överensstämmande att den medelålders kvinnliga assistenten av svartsjuka höll 19-åriga asylsökande pojkvänner inlåsta i sin lägenhet, att: “dom är visst inte 19 år…”. Vilket lagmannen småleende och med lyft ögonbryn noterade i sitt anteckningsblock. Det andra skälet för hågkomst är att Tingsrättens hantering av ärendet visade att det fortfarande finns en nisch kvar där ett rättssamhälle värt namnet faktiskt upprätthålls. Domstolens beslut blev följaktligen att “Tingsrätten ogiltigförklarar uppsägningen av Kenneth Sandberg“. Samt att “Statens Invandrarverk förpliktas att till KS utge skadestånd samt betala rättegångskostnaderna“. Invandrarverket överklagar - på skattebetalarnas bekostnad. Skarprättarna vid Invandrarverket - som nu döpts om till Migrationsverket (MV) - valde förstås att överklaga Tingsrättens domslut till Arbetsdomstolen. Lena Häll Eriksson och Anders Westerberg hade ju ingenting att förlora. Kostnaderna från den sidan stod - liksom vad beträffar den “generösa” invandringspolitiken - skattebetalarna för. Huvudförhandlingen i AD utsattes till 2000-06-06 och blev i stora drag en repris av förhandlingarna i Tingsrätten. Domslutet 2000-08-30 löd: “Arbetsdomstolen fastställer tingsrättens dom”. Samt att “Migrationsverket skall betala kostnaderna för Kenneth Sandbergs juridiska biträde och Kenneth Sandbergs rättshjälp i Arbetsdomstolen”. Migrationsverket och lagstiftarna i Riksdagen Integriteten hos de svenska domstolarna är av ovärderligt slag. Måhända är förklaringen till detta i vår tid osedvanliga civilkurage och denna höga etik att ämbetsmännen där enligt lagen är oantastliga av sin arbetsgivare Staten. Dessvärre finns som bekant inte dessa värdefulla egenskaper representerade i Riksdagen, den lagstiftande församlingen. Vilket i detta fall fick konsekvensen att Migrationsverket kunde utnyttja en klausul i lagen som ger arbetsgivaren rätt att “trotsa domslut” mot betalning av skadestånd. Sålunda använde sig MV av denna passus och vägrade KS återgång till sin tjänst. Det praktiska utfallet blev därvid att KS stod utan arbete - och i realiteten belagd med yrkesförbud. Att få ett arbete inom den offentliga sektorn efter att ha avskedats från ett statligt verk är i praktiken omöjligt. Ett uppbåd journalister säkrade detta tillstånd genom att vid varje arbetsansökan från KS´s håll på ett tidigt stadium slå upp rubriker som “Invandrarfientlige Kenneth Sandberg söker jobbet som utredningssekreterare i NN kommun”. Varvid någon kallelse till anställningsintervju av förklarliga skäl aldrig nådde KS. Migrationsverket - i svenska skattebetalares tjänst. Eller..? Att det bara var en tidsfråga innan Kenneth Sandberg på ett eller annat sätt skulle lyftas bort från Invandrarverket stod nog klart för alla som följde den invandringspolitiska debatten. Det var naturligtvis ett stort problem för politikerna som på alla sätt försökte hålla svenska folket i okunnighet om omfattningen av invandringen samt kostnader och konsekvenser av densamma, att det i själva (Invandrings-)verket fanns en initierad och oförvägen faktaförmedlare som delgav allmänheten hur det i verkligheten förhöll sig med den s.k flyktingpolitiken. Att det ändå tämligen enkelt gick att städa ut KS berodde inte enbart på politikernas handgångna generaldirektör och verksamhetschefer. En stor del av förklaringen handlar om förhållandena vid Invandrarverket, i synnerhet beträffande sammansättningen av personalen där. En sammansättning som skiljde sig dramatiskt åt de respektive enheterna emellan. *Ärendeenheten, där själva asylansökan och besluten om uppehållstillstånd handläggs, höll vid denna tid en mycket hög kvalité avseende kunskap och integritet hos tjänstemännen. Juridisk högskoleutbildning var ett villkor, politiskt och socialt intellekt närmast ett måste för att erhålla en fast tjänst där. Föga ovanligt var dessa egenskaper också kombinerade med såväl hög etik och civilkurage. Liksom förmåga till inlevelse och empati. Svenskt medborgarskap var ett annat formellt krav. Mottagningsenheten* som hade uppgiften att ägna sig åt de asylsökandes sociala situation, mat och logi, handläggning av bidragsansökningar etc, kännetecknades av helt andra egenskaper hos personalen. Utbildningskraven var minimala, var man “intresserad av att jobba med människor - speciellt flyktingar” räckte det långt som merit för en anställning. Målsättningen från arbetsgivarens sida var att rekrytera så stor andel invandrare som möjligt och flertalet hade antingen själva invandrarbakgrund eller var samboende, alternativt hade barn, med invandrare. Handläggarna var i de flesta fall socionomer, vilket satte sin prägel på gruppens arbetssätt och inställning till sin relation visavi de asylsökande. Den internationellt influerade termen för handläggare var assistent, en titel som till hundra procent anammades av “klienterna”. De asylsökande förutsatte och mer eller mindre krävde att assistenten, d v s handläggaren, skulle uppfylla alla deras önskningar och anspråk. I en del fall förväntades att assistenten skulle utverka ett positivt beslut på själva asylansökan också. Uppenbart hade många redan innan de lämnade sina hemländer informerats om generositeten i den svenska asylmottagningen. Förväntningarna späddes sannolikt på då mottagningsenhetens personal bildligt talat stod parat vid kajen i Ystad med ett välorganiserat omhändertagande. Och missade man där någon information gällande rättigheter och möjligheter, så dröjde det inte många dagar innan man kompletterade det vid ett enskilt möte med assistent och tolk. Och då hade anspråken konkretiserats och extrapolerats efter konsultation med landsmän och släktingar som redan var här och hade lärt sig ”hur en slipsten ska dras”. Mottagningspersonalen bistod GD Kenneth Sandberg anställning gällde i huvudsak inom mottagningsenheten i Malmö. Efter hand och under långa perioder tjänstgjorde han emellertid på ärendeenheten, där han också bekantgjorde sig med en ur alla aspekter välfungerande personal. Det var också från den enheten som han erhöll fullt och framgent stöd av JUSEK´s lokala representanter vid uppsägningen. Vid såväl Tingsättens som Arbetsdomstolens förhandlingar kom dessa att bildligt talat dra ned byxorna på hela armadan från arbetsgivarens sida; alltifrån generaldirektör Lena Häll Eriksson till hennes underchefer och den “lojala” delen av personalen vid mottagningsenheten i Malmö. En majoritet av personalen vid Mottagningsenheten stod i själva verket (!) för en mycket aktiv insats i ansträngningarna att få bort KS från invandrarverket. KS hade därför under en lång tid att stå pall mot attacker från två håll; dels från politikerna och deras tillförordnade chefer inom verket, dels från arbetskollegor vid Mottagningsenheten som upplevde KS som mycket “besvärande”. Kenneth Sandberg agerande Det är mycket viktigt att slå fast ett par saker gällande ärendet som handlar om avskedandet av KS vid Statens invandrarverk. KS´s offentliga uttalanden, debattartiklar och övriga utspel handlade alltid om “Invandrings- och flyktingpolitiken” KS uttalade sig aldrig offentligt om förhållanden vid invandrarverket, d v s hans arbetsplats och arbetsgivare, eller de handläggningar och beslut som skedde där. Således gjorde KS sig aldrig skyldig till någon illojal handling visavi hans arbetsgivare eller arbetskollegor, utan begagnade sig enbart av den grundlagsstiftade rättigheten att agera politiskt som privatperson och medborgare i Sverige. Icke desto mindre kom stora delar av personalen vid Mottagningsenheten att sammansvärjas i ambitionen att göra sig av med KS. Skälen till det är inte långsökta, men desto tristare ur ett svenskt samhällsperspektiv. Mottagningsenheten vid Invandrarverket är inte bara en serviceenhet som ansvarar för det praktiska mottagandet av asylsökande. Mottagningsenheten är också en myndighet där handläggning och beslut är styrt av lagar och författningar samt Invandrarverkets tjänsteföreskrifter och allmänna råd. Och det var på grund av sina flagranta brott i utövandet av sina myndighetsuppdrag som en merpart av handläggarna upplevde KS´s närvaro och insyn som ytterst besvärande. Persongalleri Sammansättningen av personalen vid Mottagningsenheten trotsar all beskrivning och skulle kräva en mindre uppsats för att återges i alla sina beståndsdelar. Här ska därför endast gruppen handläggare beskrivas. Och då ska läsaren betänka att för just denna grupp fanns ändå en uppsättning krav såsom högskoleutbildning och svenskt medborgarskap. Vid sidan av dessa formella villkor utgjorde det drygt halva dussinet handläggare en i sammanhanget och för arbetsuppgiften mindre habil grupp. Som t ex: Medelålders ensamstående invandrad kvinna, med dotter som upprepat födde barn med olika somaliska fäder. Medelålders man, gift med - dock senare separerad från - invandrare från Mellanöstern. Ofta upptagen vid telefonen gratulerande asylsökande runt om i regionen som hade erhållit uppehållstillstånd. Kontoret prunkade av blommor och kluckande erkänslor från belåtna “klienter”. Medelålders ensamstående man, med svåra egna alkoholproblem och med drogmissbrukande son. Periodvis utan egen bostad varvid han skrev sig på arbetsplatsen, d v s Invandrarverkets kontor. Inledde i omgångar förhållande med asylsökande kvinnor och bodde då hemma hos dessa, vilket förstås var totalt förbjudet för en myndighetsutövande tjänsteman vid invandrarverket. Vid hans - av Invandrarverket i tysthet regisserade – sorti, påträffades hundratals misskötta journaler som en handläggarkollega under drygt ett halvår sattes på heltid för att rätta till. Yngre kvinna med drogmissbrukande broder, vilket ovanpå ofrivillig barnlöshet och sviktande hälsa gjorde hennes mentala styrka bräcklig. Uppvisade en klart filantropisk inställning i sin myndighetsutövning och relation till de asylsökande. Medelålders kvinna, vars starka karriärambitioner kanaliserades genom monopoliserat omhändertagande av ”ensamkommande barn”. Skäggbevuxna, bruna och muskulösa “barn” som via fönster- och fasadklättrande lyckliggjorde kärlekskranka kvinnor från Iran och annorstädes, vars äkta män ännu inte hunnit fram till Sverige. Ung invandrad kvinna, hjälpligt skrivkunnig i svenska, men med starka ambitioner att avancera i tjänstegraderna och som ett led i karriären snabbt - dock utan juristutbildning - inlemmas i personalgruppen på ärendeenheten. Ung invandrad man vars erbjudande av sexuella tjänster till asylsökande pojkar tystades ned av cheferna vid Mottagningsenheten . Invandrad man med, enligt politiskt initierade källor, PKK-bakgrund. Framförde till KS, efter en uppmärksammad insändare, det i kurdiska kulturer föga ovanliga budskapet att “det ska bli värst för dig själv!”. Efterhand allt mindre tjänstgörande på arbetsplatsen, till förmån för en karriär inom facket jämte en vänsterkollega och parhäst i TCO-ledningen. Samt Kenneth Sandberg. Som av arbetskollegor med civilkurage, bland annat jurister på ärendeenheten, i Tingsrätt och Arbetsdomstol beskrevs som “den som skötte sin tjänst med för enheten unik professionalitet ”. Tilläggas kan att dessa kollegors karriär kortades avsevärt efter sin medverkan i ärendet Kenneth Sandberg. Att kollegorna upplevde KS´s närvaro vid Mottagningsenheten som besvärande är mot bakgrund av ovanstående knappast obegripligt. Således var generaldirektör Lena Häll Erikssons uttalande den 9 maj, utlöst av massmedia, ett välkommet startskott för kollegorna nere i Malmö. Skyndsamt kallade dessa till ett möte med regiondirektör Anders Westerberg där man ventilerade sina åsikter om Kenneth Sandberg, utmynnande i kravet att “KS måste bort”. Mötet skedde utan att föremålet själv var informerad eller kallad. Inte heller facket underrättades om sammankomsten som rubricerades “Tema Kenneth Sandberg”. Trots dessa i fråga om LAS och MBL flagranta överträdelser väckte JUSEK aldrig frågan om sanktioner gentemot arbetsgivaren Invandrarverket. Arbetskamraterna (!) å sin sida fick istället tillfredsställelsen av att i slutändan slippa Kenneth Sandberg på sin arbetsplats. Information från Invandrarverket förmäler samtidigt att flera av handläggarkollegorna inte bara stigit i tjänste- och lönegrader, utan också numera utreder och handlägger asylansökningar. Till fromma för de allt fler till Sverige anlända “flyktingarna”, kan förmodas…

KENNETH SANDBERG OM MIGVERKET

Migrationsverket och mångkulturen

Under senare år har det framkommit flera fall av mutor och korruption vid Migrationsverket som lett till att arbets- och uppehållstillstånd helt lagvidrigt tilldelats utländska medborgare. Uppenbart är detta ett fenomen som till och med PK-media har misslyckats med att mörklägga. Migrationsverket – som rätteligen borde heta Invandringsverket – har utvecklats till en myndighet för att verkställa politikernas målsättning att byta ut svenska folket.

Under GD Anders Danielsson närmar sig antalet anställda 10 000, personer som därmed skaffat sig en lukrativ försörjning och ett starkt behov av att den bedrivna massinvandringspolitiken upprätthålls. Myndighetens syfte framgår inte minst genom att man bl.a. anställt för att administrera registreringen av asylsökande..!

Emellertid har denna utveckling av Migrationsverket – ursprungligen Statens invandrarverk – kunnat konstateras redan för flera år sedan. Successivt rekryterades under 90-talet personal som antingen själva var invandrare eller hade någon stark knytning till någon “nysvensk”. Samt personer som var uttalat “positiva” till invandring och “flyktingar”.

Omvänt kom allt fler av den kategori personal och tjänstemän som uttryckte kritik mot inflödet och det provokativa utnyttjande samt den fräckhet och misskötsel som många asylsökande uppvisade att göras obekväma, frysas ut och exkluderas från karriärer och löneökningar. Ett av de flagranta och empiriska exemplen på sådant var uppsägningen 1997 av Kenneth Sandberg, som redovisas nedan.

Avsked på grått papper…

Vid Statens invandrarverk, sedermera Migrationsverket (MV), blev Kenneth Sandberg i augusti 1997 efter åtta års anställning uppsagd från sitt arbete som handläggare och byrådirektör i Malmö. Formellt uppgavs samarbetssvårigheter som skäl för avskedandet, men alla initierade - inklusive de fackliga företrädarna för JUSEK - insåg och hävdade att det var KS´s kritik av den förda invandringspolitiken som var den egentliga anledningen.

Forskning och opinionsbildning

Kenneth Sandbergs ståndpunkter var produkten av mer än 20 år av partipolitisk aktivitet. Parallellt med det ideella engagemanget i stödorganisationer för frihetsrörelser och jobbet på Invandrarverket genomgick KS doktorandutbildning och bedrev forskning på Sociologiska institutionen vid Lunds Universitet. Inriktningen var huvudsakligen fokuserad på demokrati- och solidaritetsfrågor. Dessa teoretiska studier i kombination med ovan beskrivna erfarenheter gav KS en gedigen grund för sitt engagemang i invandringspolitiska frågor.

Ett resultat av det blev KS:s initiativ till bildandet av organisationen “Folkviljan och massinvandringen” (FoM). Ett par år efter det lokala initiativet till en samordning av opinionen mot den förda invandringspolitiken hade FoM utvecklat regionala avdelningar runt om i landet. En centralorganisation bildades vars styrelse bestod av representanter från Syd, Väst, Öst respektive Norr & Inland, med KS som ordförande.

PK-etablissemangets drev

Den 27 april 1997 inbjöd FoM massmedia till presskonferens på hotell Winn i Solna. Med undantag för representanter från EXPO och journalisten Eva Hernbäck från DN bojkottades arrangemanget av såväl TV, Radio och pressen. Istället startade det massmediala etablissemanget ett drev baserat på EH:s uppgifter om en sammankomst bestående av rasister med bakgrund i BSS (Bevara Sverige Svenskt). KS borde få sparken som SIV-handläggare, hävdades på de stora tidningsdrakarnas debattsidor. Sten Andersson som deltog i presskonferensen borde lämna riksdagen och Moderaterna, tyckte MUF. Kajsa Ekholm-Friedman borde skiljas från sin professur och sitt forskningsarbete, ansåg Röda Korsets ungdomar. Alla främlingsfientliga som har med människor att göra borde avskedas, framförde José Alberto Diaz - flykting undan förföljelse i Chile (!) - i Aftonbladet.

I den efterföljande debatten i riksdagen om den förment invandrar- och flyktingfientliga personen i Malmö uttalade Pierre Schori att “det är rimligt att Invandrarverket tar ställning till i vilken grad en sådan person tillåts ha kontakt med de asylsökande!” Schori spädde vid ett senare tillfälle i riksdagen på med att “dom främlingsfientliga ska jagas och kriminaliseras!”.

Generaldirektörens underchefer höll i yxskaftet

Som ett led i drevet efter Solna-konferensen ställdes, inför TV-kameror och mikrofoner, den retoriska frågan till generaldirektör Lena Häll Eriksson om hon ansåg att det var lämplig att ha en anställd vid Invandrarverket som var flyktingfientlig, varvid KS åsyftades. En påtagligt pressad LHE:s svar blev att “samtliga i Invandrarverkets ledning inklusive jag själv tycker att det är olämpligt att personer med Kenneth Sandbergs uppfattningar arbetar hos oss”. Regiondirektör Anders Westerberg i Malmö delegerades att följa upp GD´s uttalande, varvid tillförordnade direktören Agneta Johansson fick uppdraget att yrka hos personalansvarsnämnden att “besluta säga upp Sandberg av personliga skäl på grund av samarbetssvårigheter”.

Fackförbundet JUSEK sviker

Personalansvarsnämndens beslut om uppsägning överlämnades av Anders Westerberg till Kenneth Sandberg 1997-08-29. JUSEK anför att uppsägningen saknar grund och anmäler 1997-11-13 ärendet till Arbetsdomstolen. Vid muntliga förhandlingar i AD 1998-02-13 kvarstår oenigheten mellan SIV och JUSEK, varför huvudförhandling utsätts till juni 1998.

1998-06-16 kallar JUSEKs ordförande Madeleine Leijonhufvud till ett extra sammanträde för förbundsstyrelsen, varvid beslutas att “JUSEK inte längre skall företräda Kenneth Sandberg i Arbetsdomstolen“. Detta sedan det blivit offentligt att KS kandiderar på riksdagslistan för Sverigedemokraterna:

- Kenneth Sandberg företräder ett politiskt parti, vars program inte är förenligt med grundläggande demokratiska värderingar och kandiderar för partiet inför höstens riksdagsval. Styrelsen finner att det mot denna bakgrund strider mot förbundets grundläggande värderingar att - sedan det blivit känt för JUSEK att Kenneth Sandberg aktivt verkar för Sverigedemokraterna - fortsättningsvis driva tvisten i Arbetsdomstolen. Ett motsatt ställningstagande skulle allvarligt skada förbundets anseende.

JUSEKs vägran att företräda sin medlem innebar att rätten till prövning i AD också fråntogs KS. Alternativen som återstod var att antingen acceptera avskedandet eller själva driva en civilrättslig process mot Invandrarverket i Tingsrätten. Det senare med risken att stå betalningsansvarig för rättegångskostnaderna, uppskattat till flera hundratusen kronor.

Tingsrätten verkar för rättssäkerhet

KS anlitade en jurist och lämnade in en stämning av Invandrarverket vid Lunds tingsrätt, där huvudförhandlingen utsattes till 1998-06-09. Rättegången blev en minnesrik föreställning av framförallt två skäl: Sakframställningen och vittnesmålen från arbetsgivarens mobiliserade trupper bjöd på en så patetisk uppvisning att såväl åhörare som domstolens presidium vid flera tillfällen hade all möda med att hålla sig allvarliga och inte brista ut i skratt. Så svarade t ex ett karaktärsvittne ingående i Mottagningsenheten på lagmannens fråga huruvida det var med sanningen överensstämmande att den medelålders kvinnliga assistenten av svartsjuka höll 19-åriga asylsökande pojkvänner inlåsta i sin lägenhet, att: “dom är visst inte 19 år…”. Vilket lagmannen småleende och med lyft ögonbryn noterade i sitt anteckningsblock.

Det andra skälet för hågkomst är att Tingsrättens hantering av ärendet visade att det fortfarande finns en nisch kvar där ett rättssamhälle värt namnet faktiskt upprätthålls. Domstolens beslut blev följaktligen att “Tingsrätten ogiltigförklarar uppsägningen av Kenneth Sandberg“. Samt att “Statens Invandrarverk förpliktas att till KS utge skadestånd samt betala rättegångskostnaderna“.

Invandrarverket överklagar - på skattebetalarnas bekostnad.
Skarprättarna vid Invandrarverket - som nu döpts om till Migrationsverket (MV) - valde förstås att överklaga Tingsrättens domslut till Arbetsdomstolen. Lena Häll Eriksson och Anders Westerberg hade ju ingenting att förlora. Kostnaderna från den sidan stod - liksom vad beträffar den “generösa” invandringspolitiken - skattebetalarna för.

Huvudförhandlingen i AD utsattes till 2000-06-06 och blev i stora drag en repris av förhandlingarna i Tingsrätten. Domslutet 2000-08-30 löd: “Arbetsdomstolen fastställer tingsrättens dom”. Samt att “Migrationsverket skall betala kostnaderna för Kenneth Sandbergs juridiska biträde och Kenneth Sandbergs rättshjälp i Arbetsdomstolen”.

Migrationsverket och lagstiftarna i Riksdagen

Integriteten hos de svenska domstolarna är av ovärderligt slag. Måhända är förklaringen till detta i vår tid osedvanliga civilkurage och denna höga etik att ämbetsmännen där enligt lagen är oantastliga av sin arbetsgivare Staten. Dessvärre finns som bekant inte dessa värdefulla egenskaper representerade i Riksdagen, den lagstiftande församlingen. Vilket i detta fall fick konsekvensen att Migrationsverket kunde utnyttja en klausul i lagen som ger arbetsgivaren rätt att “trotsa domslut” mot betalning av skadestånd. Sålunda använde sig MV av denna passus och vägrade KS återgång till sin tjänst.

Det praktiska utfallet blev därvid att KS stod utan arbete - och i realiteten belagd med yrkesförbud. Att få ett arbete inom den offentliga sektorn efter att ha avskedats från ett statligt verk är i praktiken omöjligt. Ett uppbåd journalister säkrade detta tillstånd genom att vid varje arbetsansökan från KS´s håll på ett tidigt stadium slå upp rubriker som “Invandrarfientlige Kenneth Sandberg söker jobbet som utredningssekreterare i NN kommun”. Varvid någon kallelse till anställningsintervju av förklarliga skäl aldrig nådde KS.

Migrationsverket - i svenska skattebetalares tjänst. Eller..?
Att det bara var en tidsfråga innan Kenneth Sandberg på ett eller annat sätt skulle lyftas bort från Invandrarverket stod nog klart för alla som följde den invandringspolitiska debatten. Det var naturligtvis ett stort problem för politikerna som på alla sätt försökte hålla svenska folket i okunnighet om omfattningen av invandringen samt kostnader och konsekvenser av densamma, att det i själva (Invandrings-)verket fanns en initierad och oförvägen faktaförmedlare som delgav allmänheten hur det i verkligheten förhöll sig med den s.k flyktingpolitiken.

Att det ändå tämligen enkelt gick att städa ut KS berodde inte enbart på politikernas handgångna generaldirektör och verksamhetschefer. En stor del av förklaringen handlar om förhållandena vid Invandrarverket, i synnerhet beträffande sammansättningen av personalen där. En sammansättning som skiljde sig dramatiskt åt de respektive enheterna emellan.

Ärendeenheten, där själva asylansökan och besluten om uppehållstillstånd handläggs, höll vid denna tid en mycket hög kvalité avseende kunskap och integritet hos tjänstemännen. Juridisk högskoleutbildning var ett villkor, politiskt och socialt intellekt närmast ett måste för att erhålla en fast tjänst där. Föga ovanligt var dessa egenskaper också kombinerade med såväl hög etik och civilkurage. Liksom förmåga till inlevelse och empati. Svenskt medborgarskap var ett annat formellt krav.

Mottagningsenheten som hade uppgiften att ägna sig åt de asylsökandes sociala situation, mat och logi, handläggning av bidragsansökningar etc, kännetecknades av helt andra egenskaper hos personalen. Utbildningskraven var minimala, var man “intresserad av att jobba med människor - speciellt flyktingar” räckte det långt som merit för en anställning. Målsättningen från arbetsgivarens sida var att rekrytera så stor andel invandrare som möjligt och flertalet hade antingen själva invandrarbakgrund eller var samboende, alternativt hade barn, med invandrare.

Handläggarna var i de flesta fall socionomer, vilket satte sin prägel på gruppens arbetssätt och inställning till sin relation visavi de asylsökande. Den internationellt influerade termen för handläggare var assistent, en titel som till hundra procent anammades av “klienterna”. De asylsökande förutsatte och mer eller mindre krävde att assistenten, d v s handläggaren, skulle uppfylla alla deras önskningar och anspråk. I en del fall förväntades att assistenten skulle utverka ett positivt beslut på själva asylansökan också.

Uppenbart hade många redan innan de lämnade sina hemländer informerats om generositeten i den svenska asylmottagningen. Förväntningarna späddes sannolikt på då mottagningsenhetens personal bildligt talat stod parat vid kajen i Ystad med ett välorganiserat omhändertagande. Och missade man där någon information gällande rättigheter och möjligheter, så dröjde det inte många dagar innan man kompletterade det vid ett enskilt möte med assistent och tolk. Och då hade anspråken konkretiserats och extrapolerats efter konsultation med landsmän och släktingar som redan var här och hade lärt sig ”hur en slipsten ska dras”.

Mottagningspersonalen bistod GD

Kenneth Sandberg anställning gällde i huvudsak inom mottagningsenheten i Malmö. Efter hand och under långa perioder tjänstgjorde han emellertid på ärendeenheten, där han också bekantgjorde sig med en ur alla aspekter välfungerande personal. Det var också från den enheten som han erhöll fullt och framgent stöd av JUSEK´s lokala representanter vid uppsägningen. Vid såväl Tingsättens som Arbetsdomstolens förhandlingar kom dessa att bildligt talat dra ned byxorna på hela armadan från arbetsgivarens sida; alltifrån generaldirektör Lena Häll Eriksson till hennes underchefer och den “lojala” delen av personalen vid mottagningsenheten i Malmö.

En majoritet av personalen vid Mottagningsenheten stod i själva verket (!) för en mycket aktiv insats i ansträngningarna att få bort KS från invandrarverket. KS hade därför under en lång tid att stå pall mot attacker från två håll; dels från politikerna och deras tillförordnade chefer inom verket, dels från arbetskollegor vid Mottagningsenheten som upplevde KS som mycket “besvärande”.

Kenneth Sandberg agerande

Det är mycket viktigt att slå fast ett par saker gällande ärendet som handlar om avskedandet av KS vid Statens invandrarverk.

KS´s offentliga uttalanden, debattartiklar och övriga utspel handlade alltid om “Invandrings- och flyktingpolitiken”
KS uttalade sig aldrig offentligt om förhållanden vid invandrarverket, d v s hans arbetsplats och arbetsgivare, eller de handläggningar och beslut som skedde där.

Således gjorde KS sig aldrig skyldig till någon illojal handling visavi hans arbetsgivare eller arbetskollegor, utan begagnade sig enbart av den grundlagsstiftade rättigheten att agera politiskt som privatperson och medborgare i Sverige. Icke desto mindre kom stora delar av personalen vid Mottagningsenheten att sammansvärjas i ambitionen att göra sig av med KS. Skälen till det är inte långsökta, men desto tristare ur ett svenskt samhällsperspektiv.

Mottagningsenheten vid Invandrarverket är inte bara en serviceenhet som ansvarar för det praktiska mottagandet av asylsökande. Mottagningsenheten är också en myndighet där handläggning och beslut är styrt av lagar och författningar samt Invandrarverkets tjänsteföreskrifter och allmänna råd. Och det var på grund av sina flagranta brott i utövandet av sina myndighetsuppdrag som en merpart av handläggarna upplevde KS´s närvaro och insyn som ytterst besvärande.

Persongalleri

Sammansättningen av personalen vid Mottagningsenheten trotsar all beskrivning och skulle kräva en mindre uppsats för att återges i alla sina beståndsdelar. Här ska därför endast gruppen handläggare beskrivas. Och då ska läsaren betänka att för just denna grupp fanns ändå en uppsättning krav såsom högskoleutbildning och svenskt medborgarskap.

Vid sidan av dessa formella villkor utgjorde det drygt halva dussinet handläggare en i sammanhanget och för arbetsuppgiften mindre habil grupp. Som t ex:

Medelålders ensamstående invandrad kvinna, med dotter som upprepat födde barn med olika somaliska fäder.
Medelålders man, gift med - dock senare separerad från - invandrare från Mellanöstern. Ofta upptagen vid telefonen gratulerande asylsökande runt om i regionen som hade erhållit uppehållstillstånd. Kontoret prunkade av blommor och kluckande erkänslor från belåtna “klienter”.
Medelålders ensamstående man, med svåra egna alkoholproblem och med drogmissbrukande son. Periodvis utan egen bostad varvid han skrev sig på arbetsplatsen, d v s Invandrarverkets kontor. Inledde i omgångar förhållande med asylsökande kvinnor och bodde då hemma hos dessa, vilket förstås var totalt förbjudet för en myndighetsutövande tjänsteman vid invandrarverket.

Vid hans - av Invandrarverket i tysthet regisserade – sorti, påträffades hundratals misskötta journaler som en handläggarkollega under drygt ett halvår sattes på heltid för att rätta till.

Yngre kvinna med drogmissbrukande broder, vilket ovanpå ofrivillig barnlöshet och sviktande hälsa gjorde hennes mentala styrka bräcklig. Uppvisade en klart filantropisk inställning i sin myndighetsutövning och relation till de asylsökande.
Medelålders kvinna, vars starka karriärambitioner kanaliserades genom monopoliserat omhändertagande av ”ensamkommande barn”. Skäggbevuxna, bruna och muskulösa “barn” som via fönster- och fasadklättrande lyckliggjorde kärlekskranka kvinnor från Iran och annorstädes, vars äkta män ännu inte hunnit fram till Sverige.
Ung invandrad kvinna, hjälpligt skrivkunnig i svenska, men med starka ambitioner att avancera i tjänstegraderna och som ett led i karriären snabbt - dock utan juristutbildning - inlemmas i personalgruppen på ärendeenheten.
Ung invandrad man vars erbjudande av sexuella tjänster till asylsökande pojkar tystades ned av cheferna vid Mottagningsenheten
.
Invandrad man med, enligt politiskt initierade källor, PKK-bakgrund. Framförde till KS, efter en uppmärksammad insändare, det i kurdiska kulturer föga ovanliga budskapet att “det ska bli värst för dig själv!”. Efterhand allt mindre tjänstgörande på arbetsplatsen, till förmån för en karriär inom facket jämte en vänsterkollega och parhäst i TCO-ledningen.
Samt Kenneth Sandberg. Som av arbetskollegor med civilkurage, bland annat jurister på ärendeenheten, i Tingsrätt och Arbetsdomstol beskrevs som “den som skötte sin tjänst med för enheten unik professionalitet ”. Tilläggas kan att dessa kollegors karriär kortades avsevärt efter sin medverkan i ärendet Kenneth Sandberg.

Att kollegorna upplevde KS´s närvaro vid Mottagningsenheten som besvärande är mot bakgrund av ovanstående knappast obegripligt.

Således var generaldirektör Lena Häll Erikssons uttalande den 9 maj, utlöst av massmedia, ett välkommet startskott för kollegorna nere i Malmö. Skyndsamt kallade dessa till ett möte med regiondirektör Anders Westerberg där man ventilerade sina åsikter om Kenneth Sandberg, utmynnande i kravet att “KS måste bort”. Mötet skedde utan att föremålet själv var informerad eller kallad. Inte heller facket underrättades om sammankomsten som rubricerades “Tema Kenneth Sandberg”. Trots dessa i fråga om LAS och MBL flagranta överträdelser väckte JUSEK aldrig frågan om sanktioner gentemot arbetsgivaren Invandrarverket.

Arbetskamraterna (!) å sin sida fick istället tillfredsställelsen av att i slutändan slippa Kenneth Sandberg på sin arbetsplats. Information från Invandrarverket förmäler samtidigt att flera av handläggarkollegorna inte bara stigit i tjänste- och lönegrader, utan också numera utreder och handlägger asylansökningar.

Till fromma för de allt fler till Sverige anlända “flyktingarna”, kan förmodas…