Kapitel 8: FYSISK OTRYGGHET

b) Invandrarandel

 

"Tendensen i resultaten är att ju grövre brott desto större andel av de anmälda brotten har begåtts av invandrare."

Ur Brå-rapport 1996:2

Sammanfattning

Detta avsnitt vill få sagt:

• att invandrare är kraftigt överrepresenterade

• att överrepresentationen även gäller naturaliserade

• att den även gäller andra generationens invandrare

• att det finns stora skillnader mellan olika invandrargrupper, där araber och afrikaner ligger i topp

• att det inte handlar bara om socialgrupp utan även etnicitet

 

1. Invandrares andel i brottsligheten

2. Naturaliserade "svenskar"

3. Andra generationens invandrare

4. Tredje generationens invandrare

5. Skillnader mellan olika invandrargrupper

6. Betydelsen av klasstillhörighet/socialgrupp

 


1. Invandrares andel i brottsligheten

Nästa fråga blir invandrares andel i brottsligheten i Sverige. Diagrammet ovan visar hur överrepresentationen är särskilt hög för våldsbrott.

En undersökning kring gruppvåldtäkter har gjorts av Hans Klette, professor i straffrätt, presenterde i Dagens Nyheter den 3/6 97. Klette har granskat 24 män som dömts för gruppvåldtäkt. 21 av dessa var utländska medborgare.

Huruvida även de övriga 3 var utrikes födda framgick inte, men så kan mycket väl vara fallet. En aktuell undersökning i Oslo beträffande överfallsvåldtäkter visade att samtliga eller nästan samtliga, förövare var invandrare med icke-västlig bakgrund.

Diagrammen nedan baserar sig också på statistik från Brå och avser fyraårsperioden 1997-2001, dvs ca ett decennium tillbaka i tiden. Sedan dess har både invandringen och brottsligheten ökat, så helt aktuella uppgifter skulle förmodligen visa en än tydligare bild.

Den redovisar för tre grupper: infödda svenskar, invandrares barn och utrikes födda (enligt den äldre och vidare definitionen, dvs minst en svenskfödd förälder).

Vad som avses är andelen inom respektive grupp som varit misstänkt för en viss typ av brott. Det rör sig i de flesta fall om 1-2% eller lägre (vad som inte avses är alltså hur stor andel av en viss brottstyp som begås av personer inom respektive grupp).

Kategorin "Brott mot liv och hälsa" innefattar mord, dråp och misshandel. "Brott mot frihet och frid" innefattar hemfridsbrott, olaga intrång, olaga hot och ofredande.

Den brottskategori som har den högsta överrepresentationen för utrikes födda är våldtäkter.

 

Ur  "Sveriges tragedi":

"En undersökning vid tingsrätter i storstadsregioner visade att i 50% av brottmålen var de tilltalade personer med utländsk bakgrund."

Bland åldringsrånare är också övervikten för personer med utländsk bakgrund massiv.

Av dem som dömts för så grova brott att det ger straff på mer än fem års fängelse är hälften utländska medborgare.

Skulle inkluderas även de utrikes födda som fått svenska medborgarskap blir andelen än högre.  (Caldwell)


2. Naturaliserade "svenskar"

Den officiella statistiken och mediarapporteringen klumpar ofta ihop svenska medborgare som en grupp.

Som nedanstående diagram visar, är dock brottsligheten väsentligt högre bland utrikes födda som fått svenska medborgarskap (stapel 3) än bland infödda svenkar (staplarna 1 och 2). I själva verket var skillnaden liten mellan utländska medborgare och övriga utrikes födda:


3. Andra generationens invandrare

Ur "Politikens haveri":

"Fram till och med 2002 hade man i SCB:s befolkningsstatistik som invandrare och andra generationens invandrare redovisat utrikesfödda och födda i Sverige med minst en utrikesfödd förälder. Från och med 2003 redovisar man som andra generationens invandrare bara sådana personer som har två utrikesfödda föräldrar.

Förändringen får dramatiska konsekvenser. Om antalet människor som redovisas som invandrare och andra generationens invandrare år 2002 var 1 911 986 personer eller 21,4% av befolkningen så var motsvarande tal år 2003 1 393 248 personer eller 15,5% av befolkningen trots att antalet invandrare i första generationen ökade."

Diagrammet ovan visar också på en överrepresentation i brottslighet hos andra generationens invandrare, jämfört med etniska svenskar.

Beträffande vissa typer av brott är brottsdeltagandet till och med högre bland invandrares barn än bland utrikes födda: bilstölder, bostadsinbrott, narkotikabrott, rattfylleri, skadegörelse och brott mot vapenlagen.

Kategorin invandrares barn ("andra generationens invandrare") omfattar enligt den äldre definition de, vars ena eller båda föräldrar är utrikes födda, dvs de i staplarna 2 och 3 i diagrammet ovan till höger. Enligt nu gällande kategorisering omfattas bara de, vars båda föräldrar är utriikes födda, dvs stapel 3.

Som framgår av diagrammet finns dock en överrepresentation i brottsdeltagande även för dem som har bara sin ena förälder utrikes född. Det visar att även denna grupp behöver finnas med i statistiken.


4. Tredje generationens invandrare

Det skulle också vara relevant att skilja ut en "tredje generationens invandrare" - dvs personer som både själva är födda i Sverige och vars både föräldrar är födda i Sverige, men vars fyra mor- och farföräldrar är utrikes födda.

I vad som kallas utanförskapsområden, med hög andel personer med utländsk bakgrund, är ju arbetslösheten hög, bidragsberoendet högt och kunskaperna i svenska dåliga. Föräldrarna är då inga positiva förebilder. Skolresultaten blir svaga, asociala attityder breder ut sig och många unga begår brott.

Detta gäller förmodligen till stor del även tredje generationens invandrare.

"Politikens haveri":

"...familjebildningsinvandringen blivit en vanlig företeelse. Invandrare, antingen de är födda i Sverige eller ej, väljer ofta äktenskapspartner från hemlandet i syfte att stärka den egna etniska gruppen i det främmande landet och bevara dess etniska identitet, (Ingrid Björkman i Exit Folkhemssverige) I sådana fall är det uppenbart att barnen i ett sådant äktenskap får en annan identitet än en svensk med sig i bagaget. Men i den förändrade befolkningsstatistiken redovisas de som svenskar, om en av föräldrarna är född i Sverige.

Om 1950- och 1960-talets arbetskraftsinvandrare i stor utsträckning gifte sig med svenskar blir detta alltmer ovanligt vad gäller de senare invandrarna. Endogami, giftermål inom den egna etniska gruppen, är huvudregeln. Numera är det också regel att emigranter inte kommer till sitt nya land för att smälta in dess kultur och skaffa sig en ny identitet. I dag vill invandrarna behålla sin identitet och sin särart som befolkningsgrupp (Jonathan Friedman i Exit Folkhemssverige). Vi skulle därför i den offentliga statistiken också behöva få redovisat tredje generationens invandrare. Idag redovisas dessa som svenskar.

Sammanfattningsvis kan sägas att den nya statistiken bara redovisar en del av invandrarbefolkningen. Hur stor den är och hur stor den svenska befolkningen är döljs. Felet kommer också att bli större allteftersom tiden går. Lika lite kommer det att gå att utläsa ur den offentliga statistiken om den svenska befolkningen är en döende befolkning eftersom allt större invandrargrupper med högre födelsetal redovisas som svenskar.

Eftersom den avgörande frågan är om invandrarna assimileras till en svensk identitet eller i varje fall ställer upp för grundläggande svenska värderingar i samhället som 1950- och 1960-talets arbetskraftsinvandrare gjorde, är deras ursprung egentligen ointressant. Om svenskt medborgarskap hade inneburit att invandrare kommit dithän, hade vi kunnat gå till den offentliga statistiken, där svenska och utländska medborgare särskiljs. Men inte heller där kan vi få svar på våra frågor. Kraven som ställs på den som söker svenskt medborgarskap är utomordentligt lindriga. Man behöver inte ens kunna tala svenska eller försörja sig själv än mindre visa att man känner lojalitet mot Sverige och de grundläggande värden det svenska samhället bygger på."


5. Skillnader mellan olika invandrargrupper

Till bilden hör att det finns en stor spännvid mellan olika etniska grupper, "invandrare" är i sammanhanget ingen enhetlig grupp!

Uppgifterna till diagrammet ovan är hämtade ur BRÅ:s undersökning år 2005.

Uppgifterna nedan är hämtade från BRÅ:s motsvarande undersökning år 1996. Från denna första undersökning har uppgifter offentliggjorts även om brottstyp för brottstyp, för respektive grupp.

Det visar sig då att invandrare från Nordafrika och Mellanöstern på 90-talet låg i topp beträffande våldsbrott (bruna staplar). Italienare låg också högt (blå stapel). Huruvida detta gällde även vid den senare Brå-undersökningen vet vi inte, eftersom dessa uppgifter hålls hemliga. Förmodligen ligger dock italienare lägre i den nya undersökningen.

Thomas Gür i SvD den 8/6 -98:

"För ursprungsländer varifrån invandrarna har hög brottsbenägenhet har också deras barn det.

I fråga om brottsparticipation uppdelat på ursprungsland framkommer många intressanta mönster. Ett är att brottsligheten inte är kopplad till det kulturella avståndet. Till exempel har invandrare från Indien, Kina, Taiwan, Korea, Japan eller Vietnam mycket lägre brottsparticipation än t.ex. norska eller danska invandrare."

"Inte heller är brottsligheten kopplad till flyktingskap - att traumatiska uppevelser och större risk för familjesplittring obönhörligen skulle ge högre kriminalitet. Vietnameser, mestadels flyktingar i Sverige, har t.ex. mycket lägre brottsparticipation än invandrare från länder med huvudsakligen arbetskraftsinvandring som Italien, Grekland och Finland."

Invandrares överrepresentation i brottslighet gäller i synnerhet sexualbrott och i första hand personer från arabländer.

En faktor kan här vara kvinnosyn. Bland män från dessa kulturer finns en föreställning om att kvinnor måste skyla sina kroppar. I den mån som de inte gör detta, ser man dem som "horor" och lovliga byten.

I Borås Tidning den 29/4 -10 uttalar sig Martin Grann, psykolog och Kriminalvårdens forskningschef, om vård av sexförbrytare.

"- Något som vi kan och måste bli bättre på handlar om språk och kultur. Vi har i många fall redan psykologer som talar andra språk, till exempel arabiska, men inte i tillräcklig utsträckning. Vi jobbar särskilt på att hitta psykologer med annan kulturell bakgrund. Det är viktigt, inte bara med språkkunskaper men även att förstå hur man tänker i andra kulturer. Särskilt eftersom en väldigt hög andel av sexualbrottslingarna inte har svenska som modersmål."


6. Betydelsen av klasstillhörighet/socialgrupp

Thomas Gür i SvD den 8/6 -98:

"Stockholmspolisens integrationsgrupp presenterade för ett tag sedan en rapport om kriminella ungdomsgäng som bl.a. visade att huvuddelen av gängmedlemmarna hade invandrarbakgrund. Massmedierna fäste sig vid ett uttalande från en av rapportens författare, Michael Lundh:

- Men det här är inget invandrarproblem, utan ett socialt problem.

Nu är invandrarproblem också sociala problem, och polisrapportens egna skrivningar är något mer nyanserade än en truism: 'Det som brister mest är föräldrakontrollen, där mångas föräldrar har svårt att anpassa sig till samhället. Många familjer är splittrade och en hög arbetslöshet råder. Samtidigt finns det stora språkproblem. Sålunda har vi inget 'invandrarproblem', utan ett socialt problem som drabbar invandrargrupperna.'

Men även med denna nyansering underlättar inte distinktionen 'inte invandrarproblem utan sociala problem' en diskussion om förhållandet mellan kriminalitet och invandring. Ty 'bristande föräldrakontroll', 'svårighet att anpassa sig till samhället', 'splittrade familjer', 'hög arbetslöshet' och 'språkproblem' är alla problem kopplade till att vara invandrare i Sverige i dag."

"Vi vet också att invandring i större utsträckning leder till splittrade familjer och att splittrade familjer leder till 'bristande föräldrakontroll'.

Invandrarungdomarnas överrepresentation i kriminella gäng är således ett invandrarproblem..."

Som ett mantra från politiskt korrekta upprepas att den höga brottsligheten bland invandrare inget har med invandringen att göra, det är ett socialt problem, det handlar om klasstillhörighet och brister i det svenska samhället.

Denna propaganda fortsätter trots att fakta finns tillgängliga, som visar på något helt annat.

Nedanstående diagram redovisar särskilda staplar för arbetare, tjänstemän, företagare, övriga respektive personer utan arbete. Som framgår är skillnaderna alltjämt stora mellan svenskar och invandrare.

Nästa diagram jämför svenska arbetare och invandrade arbetare beträffande tre brottstyper. Återigen tydliga skillnader!

 

Det handlar således om något mer än klasstillhörighet!

Mauricio Rojas i DN den 12/12 -05:

"...invandrade personer är klart överrepresenterade i brottsstatistiken. Invandrarnas generella överrepresentation när det gäller registrerad brottslighet ligger på lite över hundra procent. Denna överrepresentation gäller praktiskt taget alla typer av brott, men den växer avsevärt, till 300 eller 400 procent, när det gäller grövre brott, exempelvis mord, dråp, misshandel mot obekanta och våldtäkt.

Denna allmänna överrepresentation gäller oavsett socioekonomisk status, det vill säga att överrepresentationen består praktiskt taget oförändrad när man jämför exempelvis förvärvsarbete och yrkesgruppstillhörighet i Sverige, samma sak gäller efter kontroll av kön, ålder och bostadsort.

Det är till och med så att den största överrepresentationen finns bland förvärvsarbetande invandrare med tjänstemannayrken (126 procent kontra cirka 90 procent för invandrade personer med arbetaryrken eller icke förvärvsarbetande)."

"Andra förklaringsfaktorer måste således till och där börjar det kontroversiella. Är det själva invandringen som är den förklarande faktorn? "