1. Exodus

2. Enklavisering

3. Laglöst land

1. Exodus

Från Malmö stad till kranskommunerna i området flyttade under år 2000 så mycket som 3.600 personer. Vad låg bakom detta? Det ville kommunen veta, så man gjorde en enkät bland utflyttarna.

70% svarade på enkäten. Av dessa angav i och för sig inte någon majoritet invandringen som orsak. Då ska dock noteras att enkäten inte var så utformad, att "invandrare" fanns listad som ett skäl att kryssa för. Denna orsak kom fram genom egna kommentarer. Dessutom angavs andra skäl - brottslighet, otrygghet, skolgång för barnen med mera - som i praktiken också gällde invandringen.

I nr 1/96 av tidningen Kommunalarbetaren skrev kolumnisten Jenny Morelli under rubriken: "MAKA DIG, SVENSK". Det är just vad många svenskar gör. De följer Morellis råd, och flyttar bort från invandrartäta områden.

Ur LänsTidningen den 27/3 -07:

"SVENSKARNA FLYTTAR FRÅN TÄLJE

Svenskarna lämnar Södertälje. Enligt ny statistik från SCB valde betydligt fler svenskar än utrikes födda att flytta från kommunen förra året. När det gäller inflyttning är det en helt annan femma. 
 
Förra året flyttade 3.434 människor med svenskt medborgarskap från Södertälje. När det gällde de utrikes födda så valde totalt 1.243 att flytta."
 
Fakta: befolkningsströmmar i Södertälje 2006:
 
Inflyttade
Svenskar 2.789
Utrikes födda 2.760
 
Utflyttade
Svenskar 3.434
Utrikes födda 1.243"

2. Enklavisering

"År 2006 är 1.288 barn inskrivna i den kommunala barnomsorgen i stadsdelen Skärholmen. Av dem har 86 procent annat modersmål än svenska. ... I tjugosex av de tjugosju förskolorna har mer än hälften av de inskrivna barnen ett annat modersmål än svenska."

Ur Kristianstadsbladet den 23/8 -09:

"Skolan har börjat. Men inte för Hampus, sju år. Han skulle ha blivit det enda svenska barnet i sin F1-klass på Gustaf Hellströmskolan. Oacceptabelt tycker familjen och håller honom hemma."

"Till att börja med hade han ett par svenska klasskompisar, men efter hand flyttade de. Hampus blev ensam kvar. Och vantrivdes. På rasterna pratade de andra barnen på sina hemspråk. Hampus kom inte in i leken utan kände sig utanför.

- Jag vill inte vara där för ingen leker med mig."

Ur "I Sveriges väntrum":

"I en artikel i Länstidningen den 31 mars 2006 skriver dåvarande integrationsministern Jens Orback att regeringen ger Södertälje 24,5 miljoner kronor för att utveckla utsatta bostadsområden. Under åren 2000-2006 har Södertälje kommun sammanlagt fått 184 miljoner kronor från staten för att bryta segregationen."

"... en stor grupp av invånarna är socialbidragsberoende, arbetslösa, lågutbildade och har få kontakter med det omgivande samhället. De kan få de flesta av sina behov tillfredsställda i stadsdelen utan att behöva tala svenska."

Ur inlägg i "Röda Rummet" av Aje Carlbom 2005:

"I Malmö har det sedan i slutet av 1980-talet etablerats en arabisk offentlighet som innebär att människor kan upprätta kontinuitet mellan livet i hemlandet och det nya landet. För att överleva i vardagen finns idag ingen tvingande anledning att till exempel lära sig svenska eller att etablera kontakter i det svenska samhället. "

"En hel del barn som föds på svenskt territorium tillbringar så mycket tid i arabiska (eller i andra etniskt annorlunda) sammanhang att de inte lär sig svenska överhuvudtaget eller en mycket bristfällig sådan."

3. Laglöst land

Ur Sydsvenskan den 14/10 -03:

"I söndags kastade någon en slägga mot en brandbil på Rosengård. För ett par veckor sedan vandaliserades en polisbil, en väktarbil och en bil som tillhörde en parkeringsvakt i samma stadsdel. Hot, trakasserier, våld och skadegörelse har blivit vardag för uniformerad personal som arbetar i Malmö och i synnerhet i delar av Rosengård.

Efter att ha uppfattats som medborgarnas vänner och beskyddare behandlas plötsligt många uniformerade yrkesutövare som samhällets fiender."

"...vandalisering av polisens och annan uniformerad personals fordon är ett utpräglat Rosengårdsproblem, säger han. Och det är ett problem som har ökat på senare år.

Det har gått så långt att polisen ibland gör utryckningar till Rosengård med två fordon. Poliserna i det ena fordonet gör själva ingripandet, poliserna i det andra ser till så att bilarna inte blir vandaliserade."

Ambulanspersonal som blir angripna under utryckningar, brandbilar som måste ha poliseskort till skydd mot stenkastande ungdomar. Sådan är verkligheten i många invandrartäta områden.

Under år 2009 har antalet bränder - bilar, skolor och annat - i sådana områden eskalerat. De som utför dessa dåd skyller på polisen, polisen har provocerat dem.

Ett mönster kan här anas att mycket av bränderna och våldet  är organiserat, av grovt kriminella som vill kunna arbeta "i fred" i dessa områden, utan inblandning av svensk polis.

Ur Sydsvenskan den 2/1 -04:

"Efter att ha fått flaskor kastade mot sig från åttonde våningen och blivit utsatta för såväl stenkastning som spottloskor, fick Malmö brandkår nog när de attackerats med en slägga av ett ungdomsgäng i oktober.
 
Då höjdes röster för krav på poliseskort vid samtliga utryckningar i Rosengård."
 
"Polisen har också förstärkt utryckningar till Rosengård."

"- Ibland är stenkastningen en direkt hämnd för att vi har gripit någon. I andra fall handlar det om en grupp av killar som inte riktigt är nöjda med att vi har fokuserat på dem. De vill visa vem som bestämmer."

"Sverige och invandringen":

"I många utsatta förorter är det inte ovanligt med två generationer av arbetslösa.  Det betyder att föräldrarna inte fungerar särskilt bra som förebilder för sina barn, vilket i sin tur betyder att gängen och de kriminella nätverken lätt tar över. Detta är i sin tur en av huvudanledningarna till att de som lyckas tillräckligt bra med sina liv för att ha en valmöjlighet flyr förorten. Det blir med andra ord glest med goda förebilder för barnen när de växer upp."

I vårt moderna samhälle är det de unga män som inte prioriterar utbildning och som inte heller kan hitta ett jobb för att försörja sig som är det stora problemet. Ju lägre ned i tonåren de befinner sig, desto mer regellösa och gränslösa är de också i sitt handlande. Utöver att råna och skada andra människor gör de svårbegripliga saker som att sätta eld på dagis, krossa rutor, misshandla bussförare, etc. Det gör det inte främst som en samhällsprotest. De gör det för att det ger dem en känsla av makt."

I Hammarkullen golar vi inte - krönika av Ulrika Claesson i nättidningen Yelah den 9/7 -01:

"...i Alby säger dom 'aina', det räcker för att alla som bär vapen eller knark ska dra. Polisen cirklar runt, visar batonger, talar om att här ska inga jävla blattar komma och tro att dom e nåt, ungarna håller käften och vet att man inte ska gola, nu vet dom helt säkert att så gör vi inte här. Och den som ändå gör det, som pratar med polisen, som står en stund på torget och är artig eller som infinner sig på förhör när allvarliga brott utreds, den som gör det kommer att råka illa ut. I bästa fall slutar folk att hälsa, man blir paria, inget att lita på. I värsta fall får man ett skott i nacken, det vanligaste är att man åker på stryk, får tänderna utslagna eller sin lägenhet länsad. Och vad gör man då? Ringer polisen? Nej, för vi gör inte så, inte här. Om det är någon som inte fattar varför så får dom gärna bo här ett tag. Välkommen till förorten."

Samma hållning till polisen återfinns i en sång av Latin Kings, på skivan "Mina kvarter":

"men schyssta aine e också en jävla fitta

en spelar dum och en spelar snäll

men i bådas ögon e du svartskalle å kriminell

så snacka snacket men snacka inte med nån

om aina dyker upp bäst å hålla din mun

för tala e silver, men tiga är guld"

Ur Sydsvenskan den 26/8 -09:

"Polisen: Lugna gatan anmäler inte brott

Flera Lugna gatan-personer misstänks för brott. Nu kommer polisen med ny, än mer omfattande kritik..."

"- Vi tar avstånd från deras verksamhet och vill inte ha med dem att göra, säger Bengt Hersler.

- De har ett system som bygger på att de inte anmäler brott som begås eller som man får kännedom om till polis eller till sociala myndigheter. Istället säger man att man löser det internt.

- Det må vara logiskt för Lugna gatan men får till följd att ett alternativt rättssystem växer fram."

Ur Gefle Dagblad den 27/9 -09:

"Hon har trivts i Andersberg - men inte nu längre
Birgitta sitter vid köksbordet och tittar ut på de lekande barnen utanför. Hennes armar är fulla av blåmärken och näsan och läppen såriga. I tisdags kväll blev hon brutalt nedslagen utanför hemmet i Andersberg."

"Birgitta säger att det var män i 30-40-årsåldern av utländsk härkomst. De frågade om hon hade cigaretter men Birgitta sa att hon inte hade några.

- Din jävla hora, sa den ena och så small det.... Blodet rann och någon hade ringt ambulans."

"Birgitta heter egentligen något annat. Hon vill inte visa sitt ansikte på bild eller ha sitt namn i tidningen.

- Då kanske de slår ihjäl mig, säger hon och kryper ihop lite."

"- Jag har varit en glad person men nu har jag blivit tio år äldre, suckar hon."

"Birgitta har fått stöd av en granne. Båda berättar om nedkissade trappuppgångar, sopor och trasiga förrådsdörrar. De är överens om att Andersberg förfallit undan för undan."

Kasper Støvring, i Jyllandsposten den 23/8 -09:

"Nu lämnar fler och fler dessa utsatta områdena, eller så stannar man och låter bli att uttala sig av rädsla för att utsättas för övergrepp. Ja, dessa områden är snart på väg att utveckla sig till områden som står utanför vanlig lag, rätt och ordning. Pressen, räddningstjänsten vågar inte rycka in. Vi ser det i Gellerup, Vollsmose och på det inre Nørrebro.
 
Där styr oro, censur, utpressning, ja, till och med något så gränsöverskridande som gäng, som upprättar visitationszoner. Självförsvar råder, det är 'våra' områden, som då grönländarna blev jagade ur från Gellerup.
 
Det är nu 'befriade' områden - befriade från lag och ordning och allmän rättssäkerhet."

Ur ett brev till Millds blogg från en Landskronabo, efter dråpet våren 2010:

"En viktig grej i sammanhanget är att exakt detta beteende som skedde på parkeringen, att en eller flera invandrare ‘blockerar’ en gata, en parkeringsplats, en utfart, en passage eller dylikt är mycket vanligt i Landskrona. Det är definitivt ingen enskild händelse, utan den ingår i ett mönster som upprepas dagligen. Man använder bilen eller flera bilar för att skaffa ‘respekt’ och förnedra folk som skall tvingas betala en ‘avgift’ vid vägspärren.

För något år sen så blockerade två bilar (med invandrarungdomar) Timmermansgatan så en cyklande dam tvingades vända, eftersom hon vägrade betala ‘avgiften’ på 100:-.Det blev en notis i NST/Landskronaposten. Då uppfattades det kanske av en del bara som ett dåligt skämt.

Ibland bara sitter man i varsin bil och kopplar av med en stunds dösnack genom bilrutorna. MITT I GATAN! Det kan bildas köer som är ett helt kvarter långa och irritationen stiger. De flesta vågar inte ens tuta för de vet att reaktionerna kan bli förödande. Därför är de flesta nog inte förvånade över mordet.”