Kapitel  16: ANDRA VÄSTLÄNDER

t) EU och Medelhavet

 

"The native born population is dropping in virtually all the EU states... There is not necessarily any end to this process of demographic shrinkage, particularly now that small families have become a cultural norm...For a society to remain the same size, the average woman has to have 2.1 children in a lifetime. All European countries except Muslim Albania are well below it."

"Reflections on the Revolution in Europe", Caldwell

 

“Moskéerna är våra kaserner, kupolerna våra stålhjälmar, minareterna våra bajonetter, de troende våra soldater.”

Turkiets premiäminister  Erdogan

 

“Muslimerna kommer att förändra Norge - inte tvärtom. Man behöver bara se på utvecklingen i Europa där muslimerna ökar som myggor(mosquitos) .  2050 kommer 30 procent av Europas befolkning att vara muslimer.”

Mullah Krekar i Aftenposten, Norge 

 

"En dag kommer millioner människor att lämna den södra hemisfären för att strömma in/tränga in  i den norra. Men inte som vänner. Ty de kommer att strömma in/ tränga in för att erövra genom att befolka den med sina barn. Vår seger kommer att komma till oss/vi kommer att segra/ genom våra kvinnors livmödrar."

Algeriets president Boumedienne, i FN 1974


Sammanfattning

Detta avsnitt vill få sagt:

• att Sverige enligt (s), inför EU-omröstningen 1994, skulle gå med i EU för att "påverka"

• att denna påverkan varit framgångsrik för (s) och våra övriga riksdagspartier

 

1. Barcelonaprocessen

2. Medelhavsunionen

1. Barcelonaprocessen

Barcelonaprocessen startades officiellt 1995. Syftet uppges vara genom ett bättre samarbete mellan EU-länder och tolv länder runt Medelhavet.

I detta syfte har associeringsavtal slutits mellan å ena sidan EU, å andra sidan ett antal arabländer.

Ur regeringens webbsida den 16/6-08:

"Barcelonaprocessen har som mål att skapa ett område runt Medelhavet med fred och stabilitet, delat välstånd och förstärkt samarbete i sociala och kulturella frågor. Ett annat namn på processen är Euro-Mediterranean Partnership, EMP, ofta förkortat Euro-Med.
 
Sverige deltar aktivt i Barcelonaprocessen. De viktigaste områdena för Sverige är demokrati, mänskliga rättigheter, jämställdhet, frihandel som inkluderar jordbruksprodukter, miljö- och vattenfrågor samt dialogen mellan kulturer och civilisationer."
 
"Sedan den 1 januari 2007, då Bulgarien och Rumänien blev EU-medlemmar, omfattar Barcelonaprocessen 37 stater, d.v.s. de 27 EU-länderna och tio partnerländer. Cypern och Malta, som tidigare var partnerländer, blev EU-medlemmar 2004.
 
Libyen är inte medlem i Barcelonaprocessen, men deltar som observatör."
 
"Barcelonadeklarationen består av tre kapitel.

Det första omfattar politisk dialog, säkerhetspolitik, främjande av demokratiska institutioner och respekt för mänskliga rättigheter, liksom förtroendeskapande åtgärder, civil räddningstjänst med mera.
 
Det andra kapitlet gäller ekonomiskt och finansiellt samarbete med och stöd till partnerländerna och syftar bland annat till att upprätta ett frihandelsområde i regionen till år 2010.
 
Det tredje kapitlet omfattar kulturellt, socialt och 'mänskligt' utbyte samt dialogen mellan kulturer och civilisationer. Målet är att upprätta samarbete på så många plan som möjligt: mellan regeringar, regionala och lokala myndigheter, handelskammare, enskilda organisationer och andra organisationer."
 
Barcelonaprocessen är inte en del av fredsprocessen i Mellanöstern utan drivs parallellt och självständigt, även om den politiska utvecklingen i regionen givetvis påverkar båda processerna."

EU har nu ingått associeringsavtal med de tio partnerländerna.

Frågan är dock om det ska stanna vid detta, eller om det är början till en sydutvidgning av EU. Cypern, Malta och Turkiet har tidigare haft associeringsavtal, sedan blev de kandidatländer. Cypern och Malta är nu EU-medlemmar.

Klart är att man syftar till att upprätta ett gemensamt frihandelsområde.

På en webbsida från EU sammanfattas det hela i bl.a. följande punkter:

"Barcelonaprocessen har till syfte att främja förbindelserna mellan unionen och länderna och territorierna i Medelhavsområdet. Den inleddes 1995 och utgör en regional ram inom vilken parterna kan samarbeta, både på det tekniska och det politiska planet, för att främja och utveckla sina gemensamma intressen.

Denna multilaterala process stöds av ett nät av bilaterala förbindelser mellan unionen och vart och ett av partnerländerna i Medelhavsområdet i form av associeringsavtal."

"Under perioden 1995-1999 tillhandahöll unionen sammanlagt 9 miljarder euro i form av stöd och lån."

2. Medelhavsunionen

Barcelonaprocessen har sedan år 2008 övergått i Medelhavsunionen, med en egen flagga.

Från webbsida för Europaparlamentet, den 30/5 -08:

"Barcelonaprocessen och Medelhavsunionen

På onsdag eftermiddag kommer rådet och kommissionen med ett uttalande om Medelhavsunionen. Unionen ska stärka EU:s samarbete mellan EU och länderna kring Medelhavet."

"Barcelonaprocessen, som introducerades 1995, är det viktigaste instrumentet för förbindelserna mellan EU och länderna kring Medelhavet. Barcelonaprocessen representerar ett partnerskap mellan 39 regeringer och 750 miljoner människor. Medelhavsunionen är en förstärkning av Barcelonaprocessen, och skall bestå av EU's medlemsstater, kommissionen samt Mauretanien, Marocko, Algeriet, Tunisien, Libyen, Egypten, Jordanien, det palestinska självstyrelseområdet, Israel, Libanon, Syrien, Turkiet, Albanien, Kroatien, Bosnien Hercegovina, Montenegro och Monaco."

 

Enligt Wikipedia handlar det nu om 43 stater:

"Medelhavsunionen är en mellanstatlig samarbetsorganisation som instiftades i Paris 13 juli 2008 av EU:s medlemsstater, övriga europeiska medelhavsländer samt flertalet länder i Mindre Asien, Mellanöstern och Nordafrika som gränsar till Medelhavet. Organisationen är en fortsättning på Barcelonaprocessen och kom till efter förslag av Nicolas Sarkozy under presidentvalskampanjen i Frankrike 2007."

"Målet är att knyta samman Europa och Medelhavsländerna genom ekonomiskt och politiskt samarbete.

Medelhavsunionen består av 43 medlemsländer. Libyen har observatörsstatus. Medelhavsunionen har delat ordförandeskap under tvåårsperioder. De två första ordförandeländerna är Frankrike och Egypten. Organisationens högkvarter finns i Barcelona i Spanien."

Inger-Siv Mattsson den 29 mars 2008, i brev till ansvariga politiker:

"Planerna för denna utvidgning på andra sidan Medelhavet har hemlighållits för svenskarna...

För att få veta sanningen om EU:s sydutvidgning är svenskarna tvungna att söka information utomlands.

"Utvidgningen innebär att hundratals miljoner araber får helt fri tillgång till Europa, eftersom den fria rörligheten omfattar även dem. Redan de nuvarande associeringsavtalen stadgar ju långtgående rättigheter för de araber som vill arbeta i valfritt EU-land.

Påstådda konspirationsteorier är idag en realitet.

De varningar - som makthavarna regelmässigt avfärdat som konspirationsteorier - har nu visat sig vara en mycket nära förestående verklighet."

Medelhavsunionen har alltså en egen flagga, vilket ger oss svenskar sammanlagt tre flaggor.