Kapitel 10: HISTORISK ÅTERBLICK

i) Mediakampanjer

 

"Vid tre tillfällen under de senaste tio åren har mediernas intresse för flyktingfrågan varit extra stort. De apatiska barnen var i fokus framför allt under 2005. Den ögonsjuka, bosniska flickan Nadina under 2002 och 2003. Och de kurdiska familjerna Sincari som länge gömde sig i Åsele kyrka i mitten av 1990-talet. Med en kulmen vid den dramatiska avvisningen den 11 januari 1996.

I alla tre historierna är barns situation central."

Lasse Granestrand, "I Sveriges väntrum"

 

Sammanfattning

Detta avsnitt vill få sagt:

• att massmedia spelat och spelar en central roll för att driva fram en "generös" praxis och ökad invandring

• att media utnyttjat enskilda fall, där principer för invandringspolitiken kommit på undantag

 

1. Sincari

2. Nadina

3. Apatibarnen

4. Invandrares arbetslöshet

5. Utanför ramarna


1. Sincari

När Leif Blomberg tillträdde som invandringsminister var hans ambition klar: asylinstitutionen skulle användas till vad den skapats för - missbruk skulle motverkas. Skyddsbehövande skulle få stanna i Sverige, ekonomiska migranter skulle däremot inte få stanna.

Genom en strikt tillämpning i enlighet med asylsystemets intentioner skulle signaler ges. Då skulle färre försöka missbruka systemet, färre skulle söka sig till Sverige på andra grunder än skyddsbehov.

Detta var bakgrunden till fallet med familjen Gümüscü, den turkkurdiska familjen som kommit till Sverige under falskt namn (Sincari) och med en falsk historia. De hade tagit sig till Åsele, där de hunnit vara ganska lång tid när bluffen uppdagades. Skulle regeringens intentioner om tydlighet i flyktingpolitiken var något värda, då måste den nu agera resolut. Fallet Gümüscü/Sincari blev en testfråga.

Det blev också en kraftmätning. Mediamakten utmanades. Aldrig har det manifesterats tydligare vilka anspråk mediafolket har att styra flyktingpolitiken. I den kampanj som följde framstod regeringens position som både inhuman och extrem. Försvarare av regeringslinjen hade svårt att komma till tals i media. En absurd höjdpunkt utgjorde därvid TV1:s "Speciellt" - bland de nära tio inbjudna tyckarna fanns inte en enda som försvarade regeringen! Urvalet av "debattörer" kompletterades med en militant hållning från de båda programledarna, Karin Anderson och Pia Brandelius.

I ett sådant klimat var det naturligtvis än omöjligare för någon enskild invandringskritiker att få in något debattinlägg.

Nyhetsframställningen följde en mall som sedan gått igen många gånger. Först en vinklad och gråtuppskruvad framställning. Dagen därpå intervjuas några kända kritiker, påannonserat som att "Nu växer kritiken...". Den tredje dagen har kritiken växt ytterligare, osv.

Intensiteten i Åselekampanjen torde överträffa allt som tidigare åstadkommits. Varje större dagstidning ägnade varje dag  flera sidor åt denna avvisning, inte en nyhetssändning på TV har passerade utan att frågan dominerade.

Tonläget angavs av ärkebiskop Gunnar Weman, som förklarade att "ondskan kommer uppifrån". Andra biskopar fyllde i att "förlåtelse finns", även för en sådan som statsminister Ingvar Carlsson - förutsatt att han snarast kröp till korset och att regeringen ändrade sitt avvisningsbeslut.


2. Nadina

Ett mediadrev i klass med det kring Sincari inträffade år 2002, kring den ögonsjuka bosniska flickan Nadina och familjen Imamovic.

År 1999 kom den bosniska familjen (mor och tre barn) till USA. Nadina undersöktes vid en ögonklinik i Massachusetts. Samtliga specialister konstaterade att det inte gick att operera Nadinas ögon och att det inte heller kunde förhindras att hon skulle bli blind. Familjen Imamovic erbjöds vård av Nadina i USA, men utan utfästelser om permanent uppehållstillstånd och socialt omhändertagande. Familjen avstod då från att utnyttja erbjudandet om vård.
 
Efter att ha återvänt till Bosnien for familjen, med systern Edina som språkrör, till Sverige år 2001. Efter fem avslag på sin asylansökan for familjen vidare till Tyskland, innan det femte avslaget hunnit överlämnas.
 
Inför Utlänningsnämndens behandling av ett sjätte överklagande framträdde Nadinas storasyster Edina i TV4 och
hävdade att svenska myndigheter "gått bakom ryggen på familjen" genom att ta direkt kontakt med sjukvården i Bosnien, för att höra sig för om dess möjligheter att erbjuda vård för den bosniska flickan. Det svar man fått var att Nadina i Sarajevo skulle kunna få samma vård som var möjlig i Sverige.

Edina lade i sitt TV-framträdande skulden på Migrationsverket för att Nadina skulle bli blind.


3. Apatibarnen

Se 10l.


4. Invandrares arbetslöshet

Ett återkommande tema i media är att invandrare diskrimineras på arbetsmarknaden och att detta är förklaringen till att de saknar ett arbete, eller inte har arbete i nivå med sin utbildning.

När Mona Sahlin åker taxi har det visat sig att mannen bakom ratten ofta är utlänning och har utbildning som kirurg eller liknande.


5. Utanför ramarna

Ett undantag utgjordes av Expressens omtalade löpsedel 1993, "KÖR UT DEM!".

Den som snabbt slutade med ägarna gav tidningens chefredaktör, Erik Månsson, sparken.

Ulf Nilson på Newsmill den 19/10 -09:

"Artikelserien kompletterades med en opinionsundersökning. Den visade en klar motvilja mot invandrare. Chefredaktören som då hette Erik Månsson skrev själv löpsedeln. Dess viktigaste ord, satta med svarta jättebokstäver, löd:

KÖR UT
DEM

Många hade invändningar, men Erik stod på sig. Det kostade honom jobbet. En våldsam opinionsstorm exploderade rätt i ansiktet på oss. Redan nästa dag hade attackerna tvingat fram en helomvändning. Den dagens löpsedel sa:

TA HAND
OM DEM

...ägarfamiljen blev rasande och Månsson åkte ut."